Jag tror mig veta svaret på alla gåtor, men ibland vinglar jag till och ramlar av den lilla pinnen av trygghet och säkerhet och det blir inte bättre av att sitta uppe mitt i natten och tänka på sånt man inte borde tänka på. Man kan väl inte direkt säga att jag mår dåligt för det gör jag inte. Jag blir bara lite sur över att hon inte är försvunnen än, att hon fortfarande halkar runt på ett bananskal någonstans mellan himmel och jord. Det är en sådan sak som jag måste lära mig att acceptera och i slutändan hoppas jag på att det leder till något bra. Jag vet ju att rädsla bara är en försvarmekanism. Den kan förstöra starka band om man inte vet hur man ska hantera den.
Troligvis vet hon inte om att hon har sådan makt över mig fortfarande. Det är nog lite därför jag både är avundsjuk och hatar henne, men ändå mitt i allt, ser upp till henne för att hon är något alldeles speciellt. Visserligen borde jag sätta mig som nummer ett.
Jag är nummer ett!
Det är svårt att inse det, men innerst inne vet jag. Jag har hittat min off knapp till hjärnan. Jag tömmer bara alla tankar och startar om.
Rest In Peace <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar